Sitting, waiting, wishing

Inatt kunde jag inte somna i första taget. Jag fick panik när jag började tänka på hösten och just nu saknar jag London så mycket att det gör ont. Har så många "what if?" i skallen att jag snart inte kan räkna dem.

Maja ringde mig runt halv två (inatt). Maja, min Maja! Jag saknar dig! ♥ Vi har varit med om mycket tillsammans :)

Tittade på en intressant dokumentär för en stund sedan, den handlade om fem snuskigt rika människor som ska testa på att leva som uteliggare i London i tio dagar. Shit, det fick mig att längta tillbaka ännu mer! Och ja, självklart började jag tänka på hur lyckligt lottad jag är, det borde jag inte ens behöva skriva.

Jag har varit hemma knappt en vecka, men saker och ting (läs: vissa personer) börjar redan gå mig på nerverna. Det är inte ett bra tecken.

Hej svejs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0