Journalist, javisst!

Det var kul att se matchen live på en pub/bar i London. Nu kan jag ticka av det från min "to do"-list här i livet. Typ. Tycker att England hade lite otur, de borde ha vunnit. Men folket på puben verkade ganska nöjda ändå, de fortsatte att festa som innan. Vi gick först till baren på New King's Road, men sedan vidare till en bar i Fulham. Vi fick stå i kö i säkert tjugo minuter innan vi fick komma in, så vi missade avsparken och målet. Förstår inte varför det tog så jävla lång tid att komma in. Men den som väntar på något gott...

Var en tjej som började mucka med oss också, haha. Hon var en aggro-bitch. Jag vände mig om för att kolla på andra sidan gatan och hon snäste: "what are you looking at?!" och jag, som blev paff, svarade: "Excuse me?" och hon fortsatte i samma ton: "Don't look at me like that!" och jag vände mig om och ryckte på axlarna, typ. Sen kom en vän från förra sommaren fram till oss i kön och tjejen muttrade något om att "varför ska han gå före" och jag sa något i stil med "ja, tänk för att det gör han". Då blev hon ännu argare och sa typ "what? Are you talking to me?" och jag började prata svenska med henne. Hon blev om möjligt ännu mer upprörd och sa flera gånger "speak english, speak english!" men jag fortsatte prata svenska och vände mig sedan om. Haha, bara för att hon inte kan något annat språk än engelska. Stackarn. Helt plötsligt fick tjejen och hennes kompisar komma in, trots att de stod bakom oss i kön. Weird. Kort därefter fick vi också komma in, som tur var. Hade blivit ännu mer irriterad annars.

Känns skönt att vara hemma "tidigt". Tidigt för att vara en lördag kväll/natt. Efter matchen dalade mitt humör och jag blev allt mer otaggad. Sällskapet var bra, det var bara det att jag började tänka på J och att jag saknar honom så jävla mycket. Saknar även förra sommaren i London. Vill att det ska vara mer som då, men det är det inte. Inte just nu i alla fall. Och jag vill att J ska vara här, nära mig. Nu.

Aja. Ska ta och sova strax. Är trött. Blir dock stressad av tjuvalarmet. Är så rädd/nervös för att jag ska trycka fel och att hela alarmet ska gå igång och väcka hela kvarteret. Förstår att de vill ha ett alarm, London är trots allt en stad med relativt hög kriminalitet. Området där jag bor är dock hyfsat safe, bor väldigt många barnfamiljer här. Vänjer mig nog snart, hoppas jag. Är ju inte lika länge jag ska vara här den här gången.

Puss och godnatt.