Den som väntar på något gott...
Men jag orkar inte vänta längre!
Om exakt två veckor, precis vid den här tiden, är jag snart framme i Grums. Kommer kännas lite overkligt. Känns som om det var jättelängesen J var här i London, trots att jag sade hej då till honom så sent som i söndags. Gillar inte att vara van att nästan aldrig ses, att inte höra varandras röster, att inte kunna röra vid varandra. Bara prata genom text. Men om ett par veckor är det slut med det :)
Jag saknar min lägenhet. Lägenheten som är min, bara MIN. Lägenheten där jag göra i princip vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. Jag saknar att gå och handla på ICA och packa upp varor och sortera dem i kylen, frysen och skafferiet. Jag saknar att vakna halvbakis i Piteå en söndag och äta gröt till frukost med J och sen ta dagen som den kommer. Typ.
Orkar inte bry mig om att jag säkert låter lite gnällig nu, men den här sommaren har jag för första gången fått känna hur äkta hemlängtan känns. Så här var det inte alls förra året.
Aja. Snart blir jag gladare igen, för om sisådär 5½ timme tar jag HELG och pyser iväg till city för ett gott skratt.
Göteborg - 12 dagar!
Grums - 14 dagar!
Örnsköldsvik - 20 dagar!
