Journalist, javisst!

Det är inte så bra att börja grubbla precis innan man ska sova, men på något vis lyckas jag alltid göra det ändå. Det är så typiskt mig. Jag vet precis vad jag vill, men ändå inte. Det är en konstig känsla det där, när man får det man vill men ändå inte är nöjd och börjar tvivla på om det är just det man vill. Weird. Det är många saker om går min väg just nu men på vissa fronter går det trögt. Riktigt jävla trögt. Om jag skulle finna en lösning så tar jag den, utan tvekan! Vad det än må vara. Tror jag. Jag borde göra slag i massa saker, men ibland har jag inte modet - eller viljan? Jag vet inte. JAG VET INTE!

Igår var Magnus här, då slapp jag sova ensam. Ibland vill jag inget hellre än att vara ensam, men just nu vill jag inte gå och lägga mig ensam. Jag vill ha närhet.

I probably would if I could but I really shouldn't.

I London var det lättare att fly problemen och verkligheten. Det är den enkla vägen. Nu måste jag lära mig den hårda vägen, det är jag inte van vid. Just nu vill jag fly. I don't want to face my fears, especially not alone. Nej, det här leder nog ingenvart, I guess. Så jag ska nog sätta punkt nu. PUNKT.

Godnatt! PUNKT.

Puss! PUNKT.