People change...

... och inte alltid till det bättre. Jag vet knappt vem du är längre och det skrämmer mig. Det gör mig ledsen och förbannad. Varför kan du inte släppa din jävla stolthet? Vad sitter det i? Måste jag komma krypande på mina bara knän för att du ska förstå? Jag är svag och du är stark, är det så du vill ha det? Va? Det går inte att nå dig. Vi missförstår varandra och allt blir bara fel. Jag orkar inte ha det så här längre. Jag vill att det ska vara som förut. Jag vet att det inte kommer att bli det, men det kan bli bättre än det är nu. Jag hoppas att jag har fel, men just nu uppfattar jag dig som känslokall med ett hjärta av sten. Det är inte du. Snälla, kom tillbaka och visa ditt rätta jag. Jag saknar den du var, inte den du blivit. Just nu vill jag bara krypa ihop som en liten boll i din famn och gråta så att jag skakar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0