Ensam är stark?
Blir smått irriterad på att ingen - jag upprepar: ingen - förstår. Vad är det som är så svårt att förstå? Visst, jag får upptäcka London - igen - och åka till ett soligt och varmt Portugal och hänga på stranden och leka med tre underbara ungar i poolen varje dag och betalar knappt ett öre själv. Jag får bo i Europas huvudstad (gratis!), vägg i vägg med toppenbra shopping, vackra parker och omringad av loads of funny and crazy people. Ändå vill jag hellre vara någon annanstans. Det är tydligen helt ofattbart för alla andra. Som att jag är otacksam och gnällig, inte kan ta "order" av andra människor, vara inneboende och inte helt "fri". Förstår att folk vill uppmuntra en och peppa en, försöka få mig att se det ur en annan (deras) synvinkel. Det gör jag, men ingen verkar kunna se det ur min synvinkel.
Imorse hade jag lite drygt 1½ timme för mig själv på stranden, det var helt underbart. Det är de stunderna jag kommer att sakna här i Portugal, plus de stunder där jag får se hur mycket barnen älskar att leka i poolen. Deras glädje smittar av sig, men inte tillräckligt mycket för att jag verkligen ska känna mig hundra procent engagerad i detta. Tyvärr. Inte den här gången.
Måste dock tillägga att jag har en jättebra värdfamilj, på många sätt och vis. Skulle inte vilja byta ut dem mot någon annan familj trots allt.
Imorse hade jag lite drygt 1½ timme för mig själv på stranden, det var helt underbart. Det är de stunderna jag kommer att sakna här i Portugal, plus de stunder där jag får se hur mycket barnen älskar att leka i poolen. Deras glädje smittar av sig, men inte tillräckligt mycket för att jag verkligen ska känna mig hundra procent engagerad i detta. Tyvärr. Inte den här gången.
Måste dock tillägga att jag har en jättebra värdfamilj, på många sätt och vis. Skulle inte vilja byta ut dem mot någon annan familj trots allt.
Kommentarer
Postat av: Malin
Du är inte ensam - jag kände precis likadant när jag bodde i London. Det blir väldigt tröttsamt i längden att göra det som andra inte orkar göra själva, för det är ju faktiskt det man gör; andras skitgöra!
Jag hade dock ändå relativt mycket tid för mig själv. Men det är inte samma sak att ha egen-tid på au pair-rummet med hela värdfamiljen vägg i vägg som det är att ha egen-tid på sitt eget rum med sin egen familj vägg i vägg. I slutändan är det ändå ett jobb och när man bor och jobbar på samma ställe är det svårt att få en paus ifrån det...
Jag levde för helgerna och allt kul som hände då nästan hela mitt år i London så se till att ha massor av saker inplanerade och att se fram emot så känns det förhoppningsvis lite lättare! :)
Kramar!
Trackback
