Journalist, javisst!

Tre saker jag inte förstår mig på: Mig själv (ibland). Rasister. Folk som inte är dåliga förlorare.
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: Dator, brödrost, kamera.
Tre saker jag gör just nu: Spelar Betapet, tittar på TV, tänker.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Resa, bli rik, skaffa familj.
Tre saker jag kan: Skriva, älska, prata.
Tre saker jag inte kan: Sjunga väldigt bra, slå ner någon, somna när jag hör någon som snarkar.
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Mig, Håkan Hellström, goda råd. 
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Slutföra alla mina projekt, dansa riktigt bra, fler språk.
Tre favoriträtter: Tacos, pizza, våfflor.

Blev utmanad av Jenny, så nu kör vi ;)

4 tv-program:
Vem vet mest?
Paradise Hotel
Berg flyttar in
Välkommen åter

(Står på mitt mentala TV-schema idag)

4 saker jag har gjort idag:
Gett feedback på en tidning
Skrivit på slutuppgiften i Medieteori 2 (i princip klar nu!)
Druckit te
Pussat på en söt värmlänning

4 saker som jag längtar efter:
Ö-vik
Paris
London
Julen

4 saker på önskelistan:
Att (snart) få träffa mina vänner som inte bor nära mig
En ny lägenhet
En framgångsrik karriär
Ett par nya höst/vinterskor (svarta)

4 saker som jag avskyr:
Äckliga ljud (snark, sörpel, smask)
Halsont
Hosta
Att se barn och djur lida

4 saker som jag tycker om att göra:
Umgås med nära och kära
Gå på hockey
Skriva
Mysa

4 saker jag har ätit idag:
Gröt
Makaroner
Köttbullar
Ostriskaka

Jag älskar Top Modell. Jag är näst intill besatt av det.

Jag är helt slut. Utmattad. Tom. Tre kvällar i rad. Nu orkar jag inte mer.

Den värsta stormen verkar var över nu. Äntligen.

Nu börjar vi om.

Kärleken är skör - och ändå övervinner den allt. Jag är förundrad.

Hur kan man vara så lyckligt lottad och inte ta vara på det fullt ut? Det ska bli ändring på det nu. Har fått en mental käftsmäll - av mig själv - och det svider fortfarande. Rädslan får aldrig ta över, aldrig.

Underbara, älskade.

För nästan precis ett år sedan genomförde jag ett beslut (kan man säga så?) som förändrade mitt liv ganska radikalt. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det, för det var precis vid rätt tidpunkt. Hade jag väntat för länge hade det kunna bli värre. Fast det hände ju en del skit ändå. Tänk så mycket skit - och även så mycket BRA - som kan hända på ett år.

Förra hösten var vild och galen. Och glad! Jag hade så jävla kul förra hösten :) Hela min första termin här i Piteå och även jullovet var en fest, typ. Jag insåg att jag aldrig kommer att vara ensam. Mina val i livet spelar stor roll, såklart, men även om det är ett tråkigt val kan det ändå leda till någonting positivt :)

High five för ännu en glad höst i Piteå! Hoppas det blir så.

Blir smått irriterad på att ingen - jag upprepar: ingen - förstår. Vad är det som är så svårt att förstå? Visst, jag får upptäcka London - igen - och åka till ett soligt och varmt Portugal och hänga på stranden och leka med tre underbara ungar i poolen varje dag och betalar knappt ett öre själv. Jag får bo i Europas huvudstad (gratis!), vägg i vägg med toppenbra shopping, vackra parker och omringad av loads of funny and crazy people. Ändå vill jag hellre vara någon annanstans. Det är tydligen helt ofattbart för alla andra. Som att jag är otacksam och gnällig, inte kan ta "order" av andra människor, vara inneboende och inte helt "fri". Förstår att folk vill uppmuntra en och peppa en, försöka få mig att se det ur en annan (deras) synvinkel. Det gör jag, men ingen verkar kunna se det ur min synvinkel.

Imorse hade jag lite drygt 1½ timme för mig själv på stranden, det var helt underbart. Det är de stunderna jag kommer att sakna här i Portugal, plus de stunder där jag får se hur mycket barnen älskar att leka i poolen. Deras glädje smittar av sig, men inte tillräckligt mycket för att jag verkligen ska känna mig hundra procent engagerad i detta. Tyvärr. Inte den här gången.

Måste dock tillägga att jag har en jättebra värdfamilj, på många sätt och vis. Skulle inte vilja byta ut dem mot någon annan familj trots allt.

Har (faktiskt) haft en bra dag här i Portugal. Troligtvis beror det till stor del på att jag haft en hel del tid för mig själv. Är 5 dagar kvar här nu, plus dagen vi reser hem. Vill tillbaka till London nu och sen vill jag att tiden ska gå fort där så att jag får komma hem till Sverige. Känns lite dumt att säga/tänka så, för det är ju faktiskt härligt i Portugal - när jag får tid för mig själv. Visst, det är väl kul att leka med ungarna också men... nej, jag trivs bra on my own eller med mina nära och kära hemma i Sverige. Det är okej att känna så.

Blir så sjukt less när jag nästan aldrig får vara ifred här, det är inte bra för min psykiska hälsa.

Men - det är bara 10 dagar kvar nu, sen kommer min goding till London town. High five!

Det är få människor som förstår och accepterar på riktigt. Jag vet vilka de är och de är värdefulla för mig. Det kanske finns fler, men har inte sett det - än.

Jag har ett jobb där jag känner mig behövd och duktig. Jag behöver inte höra att det jobbet inte är bra nog och att jag är dum som inte har något bättre, för det är inte sant.

Jag tycker om ett vardagligt liv med mycket rutin, samtidigt som jag älskar äventyr och det spontana livet. Jag kan vara både och, men tyvärr är det inte alltid det går hem.

Bara lite tankar som snurrar runt just nu. Ta det som ni vill, jag bryr mig faktiskt inte. Jag är jag, take it or leave it.

Just nu saknar jag vardagslivet i Piteå. Jag trivs där och de som inte har förståelse för det kan ju dra åt h-vete eller nåt. Faktiskt. Ursäkta mitt ordval, men jag är less på att folk skrattar och gör sig roliga över Norrlands mysigaste stad. Speciellt de som inte ens har varit där. What's the problem?

Detta är inte riktat till någon speciell utan jag skriver detta till allmänheten. Borde inte ens behöva skriva det, men man vet ju aldrig.

Det spelar ingen roll vad du säger, både du och jag vet att jag har rätt. Tids nog kryper sanningen fram. Jag accepterar inte någonting som inte är rätt. Jag accepterar inte och förtjänar inte att bli behandlad så här. Jag accepterar inte fega jävlar som inte står för sina gärningar eller ord. Sjukt, det är vad det är.

Nästan all respekt är borta, det är ett som är säkert. Just nu krävs det mycket för att den ska komma tillbaka igen. Jag håller huvudet högt, jag vet vad jag vill och det får helt enkelt ta den tid det tar.

Sitter och lyssnar på Brunchrapporten i P3 just nu - me like, a lot!

Försöker att hålla tankarna i styr, men det är svårt. Samma tankar snurrar runt nästan hela min vakna tid. Orkar snart inte med det här mer.

Jag minns den ljuva tiden. Jag minns den som igår.

Jag är så trött på det här nu. Trött på att inte förstå varför.

Fick lite presenter förut idag förresten :) Bl.a. 2 trisslotter, som jag vann 50 kr på. Nice!