Journalist, javisst!

Ibland undrar jag varför man (åtminstone jag) tvekar så mycket. När man har en bra känsla borde man följa den, eller hur? Varför ska man alltid analysera och tänka så förbannat mycket på konsekvenserna? Irriterande också att andra människor kan få en att tveka, trots att man har en så bra känsla. Ibland är det tvärtom också, att andra människor får en att sluta tveka. På gott och ont, i båda situationerna.

Jag brukar vara ganska dumdristig ibland och ta förhastade beslut, samtidigt som jag är en väldigt velig person. Hur fan går den ekvationen ihop?

Dagens låt: Hästpojken – Gitarrer & bas, trummor & hat