Journalist, javisst!

Om en vecka är det dags igen. Det är Val 2010 och jag får för första gången göra min röst hörd på riktigt. Har sedan några veckor tillbaka bestämt mig för hur jag ska rösta. Jag ska rösta rätt. Förhoppningsvis är jag inte ensam om det. Jag hoppas också att de så kallade soffliggarna för en gångs skull får tummen ur och hjälper till att få någon ordning på torpet. Även en blank röst är ett ställningstagande. Däremot kan en blank röst vara SD:s draghjälp raka vägen in i riksdagen. En blank röst som kan markera missnöje och att "det blir ju ändå ingen skillnad" eller "same shit different name", liksom. En blank röst är en röst, men egentligen är det väl samma sak som att inte rösta? Man tar inte ställning. Man vågar inte välja sida, vågar inte stå för det man tycker. Det är så jävla enkelt att ligga där på soffan och låta andra göra grovjobbet. Att bara tänka på sig själv. Då vill jag säga: tänk efter lite! Valet handlar inte om hur just du kommer att påverkas av resultatet. Även om du inte kommer att få det sämre eller bättre, så finns det ju andra människor vars vardag och levnadsstandard är helt beroende av om du väljer att gå höger eller vänster, välja rött eller blått. Det kan vara stor skillnad.

Det finns också människor som helt enkelt blir diskriminerade bara genom att vara sig själva. De blir (miss)bedömda utifrån sin hudfärg, sexuella läggning, ursprung, religion, sitt namn och sina intressen. De utmålas som terrorister och som ett hot mot det som är typiskt svenskt. Det skrämmer mig, att det faktiskt finns människor som har dessa åsikter. Åsikter som bygger på rädsla, osäkerhet och ibland ren och skär ondska. Utåt sett påstår de sig värna om familjen, skolan och äldreomsorgen. Precis som alla andra. Skillnaden här är att de värnar om "kärnfamiljen", mamma blond, pappa blond, dotter blond och son blond. Blåa ögon. Hetrosexuell. Volvo, villa och vovve. Här finns inte plats för det som sticker ut, som är uppfriskande, nytänkande och berikande.

Har även hört rykten om att det finns de som vill minska gränsen för att få göra abort till åtta veckor. Åtta veckor! På lite drygt två månader ska man alltså hinna upptäcka att man överhuvudtaget är med barn, ta till sig det och sedan bestämma sig för om man ska behåll barnet eller inte. Vad händer om det redan har gått åtta veckor, om det redan är för sent? Tänk om man har blivit våldtagen av en muslim (ja, det är ju klart att det är de som våldtar våra perfekta, svenska flickor) och blivit gravid. Ska man göra ett undantag då? Det är ju trots allt ett liv, men han/hon kommer ju att växa upp till en terrorist och islamera hela Sverige. Eller hur?

När (inte om!) du går och röstar nästa söndag, tänk efter lite. Tänk på någon annan än dig själv. Bara för att du får lite bättre av att rösta si eller så, tänk om du var i någon annans skor. Som inte har samma möjligheter att förändra sin tillvaro till en lite drägligare sådan på egen hand, på grund av sin uppväxt och bakgrund. Det finns de som har det sämre än du och den 19:e september kan du ge dem en hjälpande hand. Gå och rösta och gör lite rätt. För allas skull.