Journalist, javisst!

Förra året vid den här tiden fick jag besök av mamma i London :) Vi hann med en massa saker, bl.a. ridning i Hyde Park - en riktig höjdpunkt! Jag fick även veta att min värdfamilj skulle ta med mig på semester innan jag åkte hem - till Portugal! Den sista maj firade vi Theas födelsedag genom att gå och se Magnus Betnér på på Comedy Club vid Picadilly Cirkus, som senare kom att bli ett av våra favorittillhåll.

Läs mer här :)

Btw; på söndag är det tre veckor kvar tills det bär iväg till London igen - I can't wait! :)

Förra året mötte jag våren i London, det var lovley! :) Det var första gången jag firade min födelsedag utan familjen. Min värdfamilj var på semester och jag vaknade upp själv i huset. Mamma ringde mig när jag gjorde frukost och senare fick jag även ett kort med posten. Av min värdfamilj fick jag ett presentkort på 40 pund på TopShop som jag senare köpte ett par jeans för. På födelsedagen fick jag besök av min dåvarande pojkvän, älskade M. Hans föräldrar var också med. På kvällen gick jag, M och min darling Thea ut på puben. Det var en kul kväll!

Runt påsk fick jag besök av söta Jenny! :) Hon var där nästan en vecka och vi hann med en hel del, bl.a. shopping, ganska mycket shopping ;)

Läs mina inlägg från London i april här.

Nu när vi ändå är inne på London... förra året ungefär vid den här tiden kom pappa och syrran och hälsade på mig :) Det var kul! I slutet av månaden åkte jag och hälsade på Hanna i Ööööööret! :) Under tiden var min värdfamilj i Dubai. Våre kom tidigt och jag och tjejerna hann med en hel del parkhäng också - lovley!

Läs mina London-bravader i mars förra året här.

Sitter och tittar på London Live nu, Kelly Clarkson uppträder på Koko. Har hört mycket skoj om den klubben men har tyvärr aldrig varit där, trots att jag bodde i London nästan ett år. Nästa gång jag besöker London vorde det ju ganska grrreat att gå dit någon kväll.

För ungefär ett år sedan kom det ca två decimeter snö i London och hela stan stannade upp, det var ganska komiskt, faktiskt. Ungarna älskade det, jag och Charlie byggde faktiskt en snögubbe tillsammans, tror jag har bilden kvar på min telefon fortfarande. :) Februari var också månaden då jag såg Benjamin Button på bio, en av mina favoritfilmer ever. Alla kategorier. Alla Hjärtans Dag 2009 var en helt okej historia, kvällen slutade inte så bra, åtminstone inte för mig... blä. Skriver mestadels positivt om mitt liv som au pair, jag ler när jag läser det nu i efterhand. :)

London Calling, februari: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.7011168

Bah. Har just gjort någonting jag egentligen inte borde ha gjort. Jag surfade in på LondonSvenskar och Gumtree och kikade på Au Pair-annonser... shit, min öängtan efter London slog till som en käftsmäll! Damn it!

Det vore så underbart att få åka tillbaka snart, om så bara för en weekend. Saknar min värdfamilj (speciellt barnen!), mina vänner och själva staden så jävla mycket... det är en speciellt livsstil också, att arbeta som au pair, den är väldigt krävande men samtidigt väldigt rolig och spännande! Jag rekommenderar verkligen att pröva på lyckan utomlands. Inte nödvändigtvis som au pair, men det är SÅ värt det! Man lär sig så otroligt mycket, kunskapen och livserfarenheten man får är ovärderlig. Jag är så glad att jag gjorde det.

I love London. 

Igår var det precis ett år sedan jag återvände till London för att pröva lyckan som au pair igen. Snacka om att jag bytte upp mig när jag bytte familj. Inget illa ment, dock.

Saknar de där gullungarna rätt ofta. Daisy, Charlie och Freddie. Tänk vad mycket man kan lära sig av dem. Det jag verkligen älskar med barn är att de är så ärliga och spontana - och äkta. Bland det bästa jag visste i London var att umgås med minstingen Freddie på tu man hand. Även om det inte alltid märktes så mycket så vet jag att jag fick väldigt mycket kärlek av honom - och han fick minst lika mycket tillbaka! Det var jobbigast att lämna honom, jag var ju liksom med från scratch, i princip. Han var bara lite drygt två månader när jag flyttade in och när jag åkte tillbaka till Sverige kunde han sitta själv och nästan krypa. Nu kan han till och med gå och nästan prata!

Min första vecka hos den nya familjen var väldigt intensiv - men kul! Skönt också att jag hade mina vänner i London sedan tidigare. :) Bodde ju dessutom mycket närmare dem också, när jag flyttade till Clapham. Första kvällen var dock inte speciellt rolig, jag var dyngförkyld, hade ingen täckning i källaren och ville bara sova. Typ. Kunde inte höra av mig till någon och säga att jag kommit fram, hade fått både sms och röstmeddelande av en orolig M som jag läste/lyssnade på dagen därpå. Efter ett tag vande jag mig dock vid att inte ha täckning och det var ganska skönt ibland. Ibland var det dock väldigt frustrerande, I can tell. Jag hittade dock en bra plats att lägga mobilen på, när jag chillade nere i mitt "vardagsrum".

Andra kvällen lyckades jag dessutom köra igång husets inbrottslarm, haha! Det var p i n s a m t, fy fan... men nu i efterhand så skrattar jag åt det och ingen blev arg. Det bästa av allt var att ingen av ungarna vaknade...

Klicka här för att läsa mina inlägg från januari förra året.

To be continued...

Den senaste veckan har jag drömt om London 2-3 gånger. Inatt drömde jag att jag kom tillbaka till min vädfamilj och Daisy och Charlie blev jätteglada! På kvällen skulle jag sitta barnvakt. Det var en väldigt realistisk dröm! Lite synd att den inte var sann...

Kanske är det ett tecken? Kanske inte.

Vid den här tiden för ett år sedan var jag hemma i Sverige och hade ganska nyligen fått en ny värdfamilj. Ett tag där var jag nästan orolig för att jag inte skulle hitta någon och då hade jag inte haft en aning om vad jag skulle göra... vilken tur att jag fick åka tillbaka igen! :) 

Här kan ni läsa mina inlägg från december förra året; http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5925944

Puss!

Här är mina inlägg från min London-blogg i november förra året: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5422325

Inte så värst munter läsning, kommer ihåg precis hur jag kände.

För ett år sedan vid den här tiden tillbringade jag min sista vecka i London innan jul. Jag hade precis sagt upp mig hos min värdfamilj och bokat flyg hem. Kvällen jag flyttade ut var ganska odramatisk, jag sade hej då till flickorna och pappan. Mamman var inte hemma, lika bra det. Jag tror att hon drog sig undan med flit. Hon verkade då fan inte bry sig speciellt mycket...

Jag tog tunnelbanan till South Kensington, där Thea tog emot mig. Jag bodde där över helgen och sedan flyttade jag in hos Nina i ett par nätter och därefter bodde jag hos Maja de två sista nätterna. Jag hade beställt taxi till flygplatsen runt halv sju på morgonen, den 28:e november. Det var knappt någon som visste att jag skulle komma hem. Inte ens M, som fick en rejäl (och glad) överraskning när jag knackade på hemma hos honom, bara sådär.

Jag hade en bra höst i London, om man inte tänker på strulet med familjen. Mamma kom på besök och jag fick nya, härliga vänner. Jag hann lära mig tunnelbanan och fick en god inblick i den engelska livsstilen. Jag är så glad att jag vågade ta steget att åka iväg, helt själv.

När jag väl var hemma i Sverige kände jag hela tiden en längtan till London, jag ville verkligen tillbaka. Det fanns inget annat alternativ. London har påverkat mig så enormt mycket och gör det antagligen fortfarande.

Ska försöka blicka tillbaka lite nu och då, för att på något vis reflektera över och sammanfatta mitt år i London. Har redan "missat" tre månader, men det var ju inte förrän i januari det roliga började på riktigt. Då hade jag fått mina "baskunskaper" i livet som au pair och fått lite koll på staden. Då var jag ingen gröngöling längre.

Fortsättning följer...